Det här är en viktig del i hela debatten om massövervakningen. Snowdens resonemang har egentligen två bottnar: Det handlar dels om att det inte bara är kriminella handlingar som det finns ett intresse av att dölja, dels de effekter massövervakningen får i form av självcensur.
Dagens Nyheters intervju med Edward Snowden delades flitigt i sociala medier i början av november 2015. Och ett av hans citat förekom oftare än andra bland det som delades:
Att säga att du inte bryr dig om rätten till integritet för att du inte har något att dölja är som att säga att du inte bryr dig om yttrandefriheten för att du inte har något att säga. Det är som att säga att du inte bryr dig om den fria pressen för att du inte är journalist. Eller religionsfriheten för att du inte är kristen. Rättigheter i ett samhälle är både kollektiva och individuella. Du kan inte ge bort minoriteters rättigheter även om du röstar som majoriteten. Rättigheter är inget som ges av regeringar, de ska garanteras av regeringar och skyddas av regeringar.
Precis innan svarar han på en fråga om “den som inte har något att dölja” behöver bekymra sig om massövervakningen. Just det resonemanget har återkommit många gånger under de senaste åren, redan långt innan Snowden läckte alla dokument. Hans svar är bra. Han säger att det inte är vad man har att dölja som är det viktiga, utan vad vi förlorar om vi hela tiden är övervakade. Och sen kommer det längre resonemanget ovan.
Det här är en viktig del i hela debatten om massövervakningen. Snowdens resonemang har egentligen två bottnar: Det handlar dels om att det inte bara är kriminella handlingar som det finns ett intresse av att dölja, dels de effekter massövervakningen får i form av självcensur.
Det viktigaste att förstå är egentligen den första delen. Då följer den andra, om självcensuren naturligt.
Barn behöver kryptering #
Och ett bra exempel på att mer än kriminella handlingar kan vara känsliga och kräva skydd i form av kryptering och annan teknik går att hämta från februari. Då skrev Dagens Nyheter om ett allvarliga säkerhetshål på Bris webbplats. Ett av dem handlade just om kryptering. Eller rättare sagt avsaknaden av kryptering. Alla information till och från www.bris.se skickades i klartext. Som en konsekvens kunde en förälder med tillräcklig it-kompetens sitta i vardagsrummet och tjuvlyssna på chattrafiken mellan tonåringens rum på ovanvåningen och kuratorn hos Bris.
Om Snowdens resonemang är mer generellt tycker jag att det här är ett oerhört tydligt och konkret exempel på att teknik för kryptering och anonymitet är verktyg som alla behöver känna till och kunna använda1.
Utan anonymitet och kryptering får vi självcensur #
Ett exempel på konsekvenserna i form av självcensur går att hitta i en enkät som PEN America gjorde i oktober 2013. 520 amerikanska författare och debattörer fick svara på frågor om hur övervakningen på nätet påverkat deras arbete. Bland annat svarade 1 av 6 att de undvek att skriva eller prata om ämnen som de trodde intresserade dem som bedriver övervakningen på nätet. Men självcensuren handlar inte bara om vad de väljer att uttrycka, utan också vad de väljer att söka efter på nätet. 16 procent hade låtit bli att göra sådana sökningar, ytterligare 12 procent hade övervägt att låta bli.
För en sökmotor ljuger vi aldrig. Istället är vi så specifika som möjligt, för att hitta den information som vi är intresserade av. Sökmotorerna vet därför vad vi tänker på. Till och med mer om vad vi tänker på än vad vi själva vet (eller åtminstone kommer ihåg). Tack vare att alla sökningar sparas i sökmotorns historik finns en väldigt detaljerad logg över hur mina tankar utvecklas, återkommer, förändras under årens lopp2.
Kostnaden för avlyssning och övervakning måste öka #
Jag har under de senaste åren skrivit många artiklar om det här. Och för de texterna gjort massor av research i form av både intervjuer och genom att läsa vad andra skrivit. Jag kan inte påminna mig att jag träffat på någon som argumenterar för att polis och andra myndigheter inte ska ha möjlighet att ägna sig åt avlyssning. Men den ska vara befogad och grunda sig i en konkret brottsmisstanke.
Problemet är att teknikutvecklingen har sänkt kostnaderna för övervakning så kraftigt att det varit möjligt att gå från den överlagda till massvarianten. När marginalkostnaden för att övervaka en persons aktiviteter på nätet eller avlyssna hens kommunikation närmar sig noll har det uppenbarligen blivit för svårt att avstå från massövervakning.
Som en konsekvens av detta jobbar nu organisationer som IETF för mer kryptering som standard, det som kallas för opportunistisk kryptering. Det innebär helt enkelt att kryptering blir standard och den som vill kommunicera i klartext måste välja att göra det. Istället för som det ofta är idag, tvärtom: Klartext som standard med kryptering för den som aktivt väljer det.
Med opportunistisk kryptering blir steget från klartext till skyddad kommunikation så mycket kortare eftersom det kräver mindre – eller inget alls – av användaren. Ett exempel på detta är WhatsApp som slog på kryptering för alla användare för ungefär ett år sedan. Det är också därför jag börjat prata om Signal så ofta.
Och kom ihåg – nätet är globalt #
En annan viktig aspekt att ha i åtanke är att internet är globalt. Samma teknik används överallt. De tekniska val som gör det möjligt för myndigheter i USA, England och Sverige att övervaka kommunikationen på nätet gör det möjligt också för andra parter att ägna sig åt övervakning. Sätter vi stopp för anonymitet och kryptering i en del av världen slår det direkt mot personer som bor på platser där yttrandefriheten inte alls går att ta för given.
Foto: Garry Knight.
- I februari lyfte jag också frågan om vems ansvar det egentligen är att lära barn och ungdomar det här. ↩
- Sökhistoriken är en väldigt god anledning att aktivera tvåfaktorsinlogg hos Google. ↩